222 - JUSTICE /// We are your friends


Japp. Skulle nästan kunna tänka mig att dö till denna låten.  Fast då måste den vara inne när jag dör, sådär grå och dyster på min dödsbädd.

221 -

DET ÄR LIKSOM TRE ÅR SEN?

220 - Fattar ingenting.

Eh, destruktivt. Mycket destruktivt beteende, Sandra lilla. Visor är fina om de inte romantiserar död och saknad. Ruth blev ställd , lika ställd som jag och alla andra blev för tre år sen. Bättre sent än aldrig kan jag tycka, synd bara att det kom nu. Dock vill jag erkänn att Ruth tvingades till vetskapen betydligt mer brutalt. Visor är fortfarande fina om de inte romantiserar saknad och död, jävla död.

Åh. Jag är ingen att be dig komma tillbaka genom gråt och kvävda skrik. För det är miljoner rymdmil bort från här, bort från Björkekärr, från Göteborg, från Svergie, från Europa, Från Jorden, Från Solsystemet, Från Här helt enkelt. vad nu Här skulle visa sig vara. Tid och rum försvinner och ingen fattar något.

Nu kom dom hem och jag ska lägga till ett leende till, sen ett till, sen ett till, sen ett till /....../

hej.



Skaffa aldrig en blogg med vänner, det blir så tomt om en skulle försvinna. Det gör så ont att läsa det gamla som är så heligt för alla men som ändå önskas bort. Utan 2007 skulle ingen vara som den är.

219 - Hade inget val. Tvungen. fastkedjad och piskad till det. Hemskt!


218 - For your love i'll die hard like Bruce Willis.

Sommarens låt,


Hoppas det känns rätt, det känns liksom så. Och TEXTEN!! Amazing.




Har någon slags känsla av att igår var sommarens kväll, jag tror att jag saknar det där huset i Tollered, hemma hos Ida. FinIda. Även om det regnade som fan just igår, och sommarfesten blev en innefest med Maffia och alla tackade nej till vin och öl för det körde, så var det lika fint att se människor igen som det var att lära känna dom (och ännu mer värt att känna dom, Tack)
Och fina gänget.
Även om två Kryckor var där, bilder kommer från Kryckdansen.


You got something all the girls want yeaah



Nu ska jag pyssla vidare tillsammans med The Beatles i köket. Det känns som att jag är 16 igen och chillar i köket en gång för alla med pyssel upp över öronen. Hej

217 - Hälsa från ditt ex.

Ja, molnen lättar nu, och det finns annat än Tvåsamhet.
I mitt fall heter det Ensamhet och jag håller det kärt och hatar det av hela mitt hjärta.
Du vet när en hatar något så innerligt att hatet övergår till ett beroende som jag tillgodoser mer än jag tillgodoser måsten och tider som i vanliga fall är mitt enda säkra spelkort.
Sen älskar jag min ensamhet för mina ensama dagar när jag inte är rastlös alls, och inte måste ringa någon som jag vill hänga med står mig varmt om hjärtat.  Egentligen är mina måsten inga överdrivna måsten nu heller. Det tar liksom en kvart att gära klart. Nästa uppgift är bara till att skriva ner för att få 100% på den kursen, men jag skulle vilja hitta det pappret så jag kan skriva ner det.
Summa: jag stannar hemma med mina tankar och mina minimimåsten som jag skiter i för då vet jag att jag har något att göra och något att störa mig på att jag inte fått gjort. Ännu. När terminen kommit ingång kommer jag att rata mig själv istället, för det är ju nu jag har tid.


På tal om LJD; jag har beställt boken nu. Den där Lightning for Digital Video and Television. Hoppas att vi gör mycket med den boken för jag är lite rädd för de sidor som det bara är massa massa text på. En liten morot : )


Sandra Erkänner:
12:51 Lite kär är jag. I alla fall överdrivet intresserad.


Onsdag, imorgon är det Torsdag

Föregående historia berättade min far




Jag vägrar bita mig i armen nästa gång jag ser dig. Det är ett löfte.




Imorgon drar Pfemme Records och lite vanliga dödliga till Queertopia - Känn peppen. Ska kameran med eller ej? Om kameran följer med- kommer den att komma hem hel och lite ren? Det är frågan och dagens huvudfundering.
Det är så varmt att chokladbitarna i kakorna smälter- trots det har jag på mig kofta och försöker intala mig att jag kan ha kofta just idag. Känslan var så när jag vaknade


Mor gav mig frukost på sängen imorse för att jag skulle komma upp. bästa metoden. Frukost- och morgonmänniskor är fina människor




Han, som jag inte känner, som jag inte ens vet vem han är i grund och botten. Han är kvinnormisshandlare och inbiten drogmissbrukare. Hon skrek just så över hela vagnen varpå han höjer näven och hela vagnen ställer sig upp och skriker åt honom att han är dum i hela huvudet. Hon ler en sekund och sen sätter hon sig för att tvätta såren, speciellt det spruckna ögonbrynet.
Total kalabalik på vagnen- av en anledning.
Högt och tydligt predikar hon att det är HAN som slagit ut den saknade framtanden, det är HAN som markerat henne med blåmärken över hela ansiktet, att det är HAN som tog henne hit- för hon tål droger, det gör inte han. Att det är HONOM hon är beroende av. Och han är beroende av drogerna.




14:18 Withheld number is calling.

Det där med Grekiska berättelser

De två sitter på bakgården. Sonen läser sin bok, Fadern sitter och ser sig omkring över landskapet runtom huset.
Fadern: - Vad är det där? Han pekar på en fågel.
Sonen tittar upp ur boken och svarar på frågan: - Det är en sparv.
Han fortsätter läsa, sparven flyger iväg igen och situationen återgår till vad den var dessförinnan.
Fadern frågar igen: - Vad är det där?
Sonen tittar upp ur boken ännu en gång och svarar på frågan: - Det är en sparv.
Sonen ger sig återigen in i bokens melodi och fortsätter läsa.
Fem minuter senare kommer frågan ännu en gång:
- Vad är det där?
Sonen tittar upp ur boken ännu en gång och svarar irriterat på frågan med höjd röst: - Det är en sparv. Fortfarande.
Fadern: - Jaha ja.. Okej.
Sonen läser vidare och sätter allt sitt hopp till att den gamle mannen inte ska ställa samma dumma fråga igen.
Fem minuter flyger förbi och den gamle mannen frågar därefter:
- Vad är det där? och pekar på en fågel.
Sonen tittar upp ur boken och riktar irriterat blicken mot mannen, kastar ifrån sig boken när han ställer sig upp och vänder hela kroppen mot mannen som sitter i stolen intill:
- MEN DET ÄR JU FÖR FAN SAMMA JÄVLA SPARV?!? VAD ÄR DET DU INTE FÖRSTÅTT? SAMMA FÅGEL; EN SPARV?!?!
Mannen ser på sonen, reser sig upp och går in i huset. Sonen läser vidare och anstränger sig för att inte fortsätta skrika irriterat efter mannen som försvunnit in i hemmets mörker.
Tätt därefter kommer mannen ut igen med en gammal anteckningsbok, han har slagit upp en sida som han markerat med ett tvinnat snöre vilken han räcker till sonen och uppmanar honom:
- Läs här.
Sonen tittar upp och ser halvtomhalvt skamsen ut, haltvomhalvt ligger irritationen kvar. Han tar emot boken och bibehåller ett lugn, och läser:
"Idag har jag och min Son lekt i trädgården hela dagen.
En av sparvarna som byggt bo under vårt tak susade förbi oss, gång på gång.
Och varje gång min Son fick syn på sparven frågade han- om och om igen; säkert 25 gånger:
- Vad är det där? Och så pekade han på fågeln som antingen satte sig på gräset och letade efter mat, eller när den flög förbi.
Och varje gång svarade jag, lika lycklig över att få besvara samma fråga varje gång:
- Det är en sparv.
Efter varje fråga han ställde kramade jag om honom, Han är all grund till min inspiration.
Min son, som är min lycka."

You know my name

Hoppsan.

Jag är kär i Chris Cornell?

På tal aom andra kontinenter

Detta är väl inte mitt landskap? Här kan jag inte bestämma om det luktar piss eller fläder?
Alls inte mitt forum, utöver det faktum att människor möts
Jag har mött flertalet nationalister som stör min  tiollvaro extremt
men jag har också mött det tredje könet
Oberoende av vem jag möter säger jag till mig själv att när jag går civilt klätt ska jag föra fram ett tycke och ett stärkande ord, utöver mördarblocken och kärleksleendet
Fast nör jag är civil är dom lika civila
Nytt folk
Tack.
Mitt folk.
Hemfärd
Hemgång
Trygghetsfärd?
Här och nu är jag alltid trött
Här och nu känner jag inte till orten och måste anstränga mig för att minnas stället, området
I min totala trygghet tillsammans med Amadine är jag ändå inte helt säker
Stundtals för orden och meningarna oss framåt snabbare än våra steg
Tillkännagivanden drar oss neråt, men cokså framåt i en jävla fart
Nutid tar oss bara längre härifrån
Här ville jag stanna, med Amadine. Med henne kunde jag sakna nutid
Här kunde jag tillkännage och ge upp allt som innebär stolthet
Det enda jag inte kan säga är det som skulle få dig, Amadine, att milja rusa förbi den nutid som du inte ens känns medveten om. hade du gjort så hade idan varit helt utan poäng.
Fan vad bra.

Du vet inte ens om att du lever här, eller hur?
Oavsett människorna runtomkring, oavsett igelkottarna som rusar längst med vägen, nästan obrytt
så känns inte livet riktigt av.
- För att inget stör
Igår var jag helt ostörd. Trots trötthet och en uns illska.
Jag vart ostörd?
Vad var du just då?

RSS 2.0