243 - Hoppsan, min prinsessa är en plattfisk.

Känslan är lite så just nu i alla fall. Verklligen inte tillplattad eller nedstämd. Snarare motsatsen, men mest in public och i tal och sociala sammanhang. Den där ensamkänslan är rätt skön att vältra sig i en kväll någon gång ibland, det är kämpigare när det håller i sig. Du vet.

Du vet när du borde ta ut dig totalt. Du vet när du borde uttrycka känslan istället för att snacka bort det. Du vet när du är bräcklig. Du vet när du försöker för hårt. Du vet också när du driver på för hårt och när du verkligen vill höra någon säga att du har presterat bra. Du kanske till och med får höra just det där men ändå inte tar orden till dig. Du vet när du behöver explodera. Du vet på vad du behöver rasa. Du vet när du kan rasa och få pepp. Du vet när du borde vila. Du vet att du har människor som lyssnar. Du vet att du är värd mycket för många. Du vet när du ska stanna och tänka. Du vet när du missat något. Du vet när du är ensam. Du vet när du står upp för något du vill. Du vet när du svikit. Du vet när det inte är ditt fel. Du vet hur du ska göra för att stå vid ditt ord. Du vet vad du ska vara stolt över. Du vet vem du vill ska säga "Stanna en stund till,  det skulle göra mig så glad". Du vet vem du är. Du vet vad du tycker. Du vet vad du vill ska hända. Du vet att jakten kommer skapa efterfrågan.

Du vet bara inte riktigt hur du kommit fram till det.



Idag har jag lyssnat för mycket på Vad Ska Jag Göra och har en påtaglig känsla av att just det där, det som är så jävla pretto i vissa sammanhang, faktiskt är en annans verklighet. Jag vill helst inte lyssna mer, men jag satte just upp den på Quelisten på Spotify. Håll i mig, nu går jag lite sönder. Vad ska jag göra? Jag känner mig sjukt dryg. Ingen bryr sig om den saken, befogat. Det är ju en känsla. "När det gäller trakasserier är det du som är utsatt för trakasserierna som har rätt. Det är dina känslor det handlar om". Såklart det handlar om mina känslor- jag spelar ju huvudrollen i mitt eget liv. Och det handlar verkligen inte om trakasserier. Det är nog exakt det som aldrig behandlas. Undra varför- alla snackar ju om trakasserier. Sexuella-psykiska-kränkande-personliga-allmäna. Plus ett.


Kommentarer

press [rec]

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0