känslorna

multipla känslor inför allt nu. skrev för en månad sen att jag skulle ha multipla känslor sista veckan, och nu är det sista veckan. är glad och upprymd, och sen hemlägntig. tänker framåt enda stunden och gråter över något som passerat i nästa. vill hitta på saker, sen är jag raslös. tänker att det löser sig, sen grubblar jag igenom det tills jag somnar. imorgon åker vi till piriapolis. jag vill ta det lugnt där. och sen vill jag åka hem lugnt. och sen vara hemma i lugn och ro ett par dagar.

16/11 pt.2

titta!
TITTA!

16/11

jag är lyckligare nu. mycket gladare. du måste få veta det! jag är till och med lättare.

Smoother - Daughters

vi blev vänner till slut

du var rätt skabbig, en stor dread/lerkaka på ena låret. och det verkar som att kyparna i staden inte behandlat dig så väl som de behandlar argentinarna. liten, rädd och ganska snäll. ville inte klappa för mycket för du kliade dig så mycket som om det var någon lus som bet på dig.
vi blev vänner till slut.

mierda.

 
 
 
går något så opersonligt som att hänga på aftonbladet nu på kvällen. internet funkade inte i ungefär en timme, så jag stängde av det i ytterligare en. kollade på solsidan. log. min hjärna är lite som gegga, och mitt hjärta slår åt ungefär tio olika håll, i lika många olika rytmer. 
har på mig den röda klänningen men den klämmer åt om magen. inte för att den är för liten men för att jag har lite ont i magen. 
imorgon gör vi C.P och jag vill så gärna se en häst. har sagt till honom att jag gärna vill rida, men om hästarna där ser ut som de gör i montevideo vägrar jag. kanske att jag hänger med sjölejonen istället.
 
 
 
när jag lyssnar på musik, just lyssnar igenom och lyssnar intensivt på varje slag, ton, melodi, stämma, utslag, pump så känns det lätt att finnas. jag känner mig lite lätt. det är när låten tar slut som jag börjar på nytt med hjärtslagen och hjärngeggan. det går llite framåt, och jag skriver mycket. ritar knappt. säger att jag ritar ganska mycket, men har gjort ungefär en teckning av ett streck denna resan. jag saknar musiken och mina vänner, trodde att jag skulle kunna ha tag i ett instrument, men det enda instrument jag har nu ligger i lådan med de blå skorna. jag vräker också ur mig känslor utan versaler på internet där alla kan se, det känns lite skönt för jag vet att någon läser men också misslyckat. är verkligen inte såhär deppig som jag skriver, utan ganska positiv och låter mig inspireras av omgivningen. det som inspirerar skriver jag om. den där teckningen blev ur något som inspirerade mig. som var bra. sen stirrar jag mig också blind på maktspelen och hur kvinnorna fogats till något sjukt. lägger mitt fokus där när jag kan. vissa ser det, men de flesta njuter av att det finns en rytm, som de själva ens inte vet att den finns eller att de lever i den. det är inte omodernt, hos gemeneman, men fullkommligt vanvettigt. precis som vanligt. de där killarna på stranden som först spanade in och sen inte kunde sluta skratta pga min orakade kropp gjorde mig först osäker och sen förbannad. sen rädd och sen blev det en mardröm. dagen efter var jag starkare och hade bara linne och shorts. samma sak på la feria där ett ungt par inte kunde sluta peka och skratta åt mina ben. vill förklara, men det vore dels som att försöka lära jimmie åkesson kinesiska och dels som att bjuda på en ny fördom bakom språkbarriären. skulle vilja visa mina vänner att jag var på en fantastisk spelning igår, och visa hur det kändes att vara där och se den gamle mannen spela de där låtarna sex år senare inför en publik som var där och inte förväntade sig något annat än att se just det de såg. och höra det de hörde. återigen kräktes jag lite över könsrollerna i lokalen när människor började prata, men de (som jag antar var) trummisar som trummade med hej vilt var av samma kön som jag. jag ville prata med dem men kom aldirg till den punkten. en försökte kommunicera om nåt, som om jag visste vem basgubben var, och jag försökte fråga om hon pratade engelska men fick ett nej och ett leende innan hon vände sig bort. vill visa hur vackert det kan vara när solen skiner genom träden omkring 20.15 här i området. hur magiska dimensionerna blir i det ljuset. 
ska sova.

det ser ut just såhär för att hemlösa inte ska kunna lägga sig här och sova. det är mänga som fallit offer och tyvärr börjar jag vänja mig. 
 
 
alla heter walter i denna staden. alla. 
 
juaquin. där vi bor. fast en bit bort.
 
 
typisk vägg tvärs över gata.
typiskt hissljus.
 
 

drick.

imorse mådde jag ganska bra. var inte överdrivet peppad på att gå upp, det var svalt i rummet så det var lätt att ligga kvar. men jag mådde inte så illa. kunde, ville äta när jag kom hem igår kväll. 
skrev massor. det var skönt. och kvällen räddades mha bra spelning. kunde tänka på det som hände där och då. A och M kom inte in förrän sista refrängen, det var dom som tipsat om giget. ville inte gå ut för att ge upp min plats för dem. borde inte göra det heller. kunde inte, satt fast i ett hörn. gjorde det inte. fick ändå dåligt samvete för M ville gärna se. 
 
 
det är lite lite störigt att se alla flygplan som gilder upp genom molnen och ut ur sikte. de åker förbi köksfönstret stup i kvarten. 
hoppas det blir soligt imorgon, inte lika kallt. vi åker till colonia eller C.P beroende på väder.

"tiden går inte, den kommer" // Lina

jo,det stämmer ju. det stämmer ju faktiskt förjävligt bra.
och jag har rätat på mig nu. fontanellen i topp och fötterna på marken. jag tror att jag har fötterna på marken iaf. 
 

"resor har aldrig varit något du tyckt om, det har varit så sen du var liten". 
en sån grej jag inte tänkte på ens. inte när jag bokade, inte när jag insåg att jag faktiskt skulle åka, inte när jag grät, inte när jag ringde hem, inte när jag sa hejdå. inte ens när jag satte mig på planet. heller inte när jag landade. 
det förklarar en liten del. dumt bara att jag själv inte visste. 
 
 

ass-to-mouth-mardrömmen.

drömde min värsta, mest filmiska mardröm EVER. på fullaste allvar kan det vara min värsta. drömmer jag det inatt igen kommer jag förmodligen bli psykiskt störd. försökte att analysera den när jag vaknade och kom fram till ett gäng grejer som jag faktiskt tagit tag i idag, så jag har annan inställning när jag går och lägger mig. fyinifanhelvetesjävlafan. ska, ödmjuk och delgivande som jag är, dela med mig av denna FANTASTISKA mardröm som aldrig kommer släppa (känns det som).
 

Allt började med att jag såg en lokal där människor hängde i krokar, som kreatur som slaktats och ska styckas. Det såg ut som klädhängare med olika plagg som skulle fraktas till olika avdelningar för att göra någon slags förklaring på hur de hängde. Det var en stor mörk lokal med högt i tak och lite lite dagsljusinsläpp från fönster som satt högt upp på väggarna. Alla lik var magra och benen kunde urskiljas lika tydligt som konturerna på kroppen. Alla lik hade som "stygnsår" på läggarna (de hade blivit fastsydda med munnen mot nåt). Ett av liken hängde med ryggen mot mig och blicken fastnade på rumpan på liket, där en underläpp satt kvar, fastsydd och trådbitar som tillsammans utgjorde formen av en mun, som varit fastsydd mot likets anal. Människorna som jobbade där dolde sina ansikten med sjalar för att slippa lukten och deras ögonhålor var djupa och samtliga gick med kuvad rygg och slitna kläder. Jag grät. Detta var det vidrigaste.
 
Nästa stund åkte i en bil som stått på gatan hemma hos en av mina föräldrar. Vi åkte i en allé som utgjordes av bokar som ringade in en liten damm. Vi, E, Didz och jag puttrade runt i den innan de skulle på turné och vi hade nåt slags gräl som spårade ur helt totalt. Jag kastade mig ur bilen för jag skulle köpa glass till oss, och inne i affären såg jag två obehagliga män som stirrade, viskade och pekade på mig. Jag var så förbannad att jag sket i dem och betalade glassen och stack ut från affären för jag hade kommit på hur jag skulle formulera nästa spydiga kommentar i grälet. Men bilen var borta. Där stod jag med tre smältande glassar i en sjuk värme och fattade ingenting. Så blev jag rädd. Jag rös och frös för jag kom på männen i affären. Vände mig om i ett steg och blev med en gång intryckt i en svart bil med tonade rutor. Jag skrek. Jag skrek och skrek och skrek och skrek. Jag skrek efter alla jag kände. Plötsligt blev jag tyst. Där satt jag i bilen, tyst, mes två män som jag med enkel mattematik insåg att de skulle föra mig till den hemska lokalen och till slut skulle jag bli som liken. Skulle bli ett av liken. Och ingen skulle veta vart jag var. Ingen skulle kunna komma och hämta mig eller rädda mig. Jag skulle inte få någon begravning. Jag skulle inte få göra allt det där roliga. Skulle inte kunna skrika mer. 
Mina läppar skulle bli fastsydda mot en annan människas anal och där skulle vi förbli tills vi en efter en dog. 
 
Jag grät inte när jag vaknade, men jag höll på att kräkas och var tvungen att gå upp och läsa i en ordbok för att se något som inte hade med drömmen att göra. Första ordet jag läser är "Muerto".
Lyckat.




har repat idag, det regnade så in i helvete och det var skönt att få spela av sig. vi pratade också mycket. kom fram till olika saker. testade nya grejer. den som kan kan få komma på gig i montevideo 22/11, det blir jazz och tolkningar av olika poplåtar. 
 
sov gott. jag ser fram emot att komma hem och göra allt kul som väntar, men också att göra klart det jag påböjrat här. 

Tvångshämtning av frånvarande pappor.

 

detta är en artikel skriven av My Vingren, jag har kopierat texten rätt och slätt från: http://feministisktperspektiv.se/2012/11/07/varfor-tvangshamtas-aldrig-franvarande-pappor/
 
 

 
 

Varför tvångshämtas aldrig frånvarande pappor?

2012-11-07 | My Vingren 1

OPINION

Tystnaden om pappors våld måste brytas, anser My Vingren. Hon skriver om det försummade barnperspektivet i vårdnadstvister, efter ett samtal hon haft svårt att släppa.

My Vingren är en feministiskt skribent och debattör. Hon arbetar som verksamhetsledare på Stockholms Tjejjour.

Jag pratade med en tjej i dag. Hon ringde till tjejjouren där jag jobbar och grät. Den här helgen måste hon träffa sin pappa. Familjedomstolen har beslutat att hon ska spendera varannan helg där. Pappan är tidigare är dömd för misshandel inom familjen. Hon ringer till mig och säger att hon har ont i magen.

Hon berättar försiktigt, lite i taget, vad som händer under pappahelgerna. Hennes röst skär sig när hon berättar om hur pappa rör sig när han är full, om slagen, hur det känns att bli våldtagen. Hon är liten, går fortfarande i mellanstadiet. Jag får prata med hennes mamma och hon gråter också. Jag skulle vilja säga till dem att strunta i det, låt bli, åk inte dit. Jag skulle vilja säga att vi lever i Sverige, vi har lagar här, lagar som skyddar barn. Men det går inte. Jag skulle ljuga.

Och mamman? Hon är kvar hemma. För att skydda sin dotter måste hon tvinga henne att åka till en pappa som gör henne illa. Hon försöker lugna sin dotter. Säger att det kanske är bättre den här helgen. Hon tror inte på det själv, men vad ska hon göra?

Visserligen har vårdnadslagarna förbättrats. Åtminstone på papper. Barnets bästa ska alltid vara i fokus under en vårdnadstvist. Men det är inte alltid helt tydligt vad det innebär. Enligt föräldrabalken har barn rätt till en nära och god kontakt med båda sina föräldrar, men de har också rätt att växa upp utan våld. När ett barn blir utsatt för övergrepp av sin vårdnadshavare krockar de här två principerna.


Rätten ska ta särskilt hänseende till föräldrars förmåga att samarbeta. Den förälder som säger sig vara villig att samarbeta kring barnet har alltså ett rejält övertag över den förälder som är negativ till delad vårdnad eller umgänge, även när det grundar sig i en oro över att barnet kommer att utsättas för övergrepp. Detta gör att allt fler mammor säger sig vara villiga att låta sitt barn träffa förövaren, av rädsla för att förlora vårdnaden helt.


Domstolar och socialtjänstens rädsla för att barn skadas av att inte ha kontakt med bägge sina föräldrar, av att inte växa upp i en kärnfamiljsliknande konstellation, gör att det haglar av domstolsbeslut där barn tvingas till umgänge eller boende hos en förälder de inte känner sig trygga hos, som de inte vill träffa. Jag får prata med tjejerna. Det är till oss de ringer, chattar, mejlar. De berättar om övergreppen, om våldtäkterna, om fulla föräldrar, de berättar om socialtjänsten som inte lyssnar när de försöker berätta.

Det är vanligare än vad många tror att domstolar ger våldsamma pappor vårdnad eller umgängesrätt. 2005 kom en rapport från Barnombudsmannen där vårdnadstvister i domstol granskades. I 258 ärenden fanns uppgifter om fysiskt, psykiskt och/eller sexuellt våld. I 49 procent av 169 slutgiltiga domar dömdes det till gemensam vårdnad trots uppgifter om våld mot den andra föräldern eller barnet.


Vi är så måna om att skydda pappors rätt att vi glömmer bort barnen. Trots att det centrala i alla vårdnadstvister ska vara barnen så konstaterade Annika Rejmer, doktor i rättsociologi, att i enbart 6 procent av utredningarna inför en vårdnadstvist ligger fokus på barnet och barnets livssituation. Vi har polishämtning av gråtande och skrikande barn för att pappan ska få sin del av umgänget. Men om nu det bästa för alla barn verkligen är att ha kontakt med båda sina biologiska föräldrar, varför tvångshämtas aldrig frånvarande pappor för barnets skull?


Papparättsrörelsen har jobbat både målmedvetet och fokuserat: När jag googlar vårdnadstvister domineras nästan hela sökresultatet av hemsidor från er och era misogyna vänner. Ni har infiltrerat Wikipedias artiklar om vårdnadsfrågor med era påhittade begrepp om föräldrapåverkan och föräldraallienation.

De skapar hemsidor, hittar på ideella föreningar där de utger sig för att socionomer som arbetar med familjerättsliga frågor för kunna sprida er misogyna och barnhatande propaganda. Det är smart. Det får oinsatta läsare att tro att PAS, Parental Alination Syndrome, är ett etablerat begrepp när det egentligen är en omtvistad pseudovetenskaplig teknik för att effektivt ifrågasätta barns egna berättelser om sexuella övergrepp.

De senaste decennierna har mäns våld mot kvinnor fått allt starkare fäste på den politiska dagordningen. I dag ses våldsamma män som ett allvarligt samhällsproblem. Men vi vågar inte prata om pappors våld. Nåja. Inte svenska pappors våld i alla fall. Hedersrelaterat våld går bra. Myndigheter gör då, ofta, snabba och effektiva skyddsinsatser. Men svenska pappor? Svenska pappor går ut med tvätten, byter blöjor, bakar surdegsbröd och tar halva ansvaret i äkta jämställdhetsanda, eller hur? Svenska pappor tar inte strypgrepp, slår med knuten näve och spottar i ansiktet. Svenska pappor kastar inte tomma glasflaskor mot sin dotters huvud. Svenska pappor våldtar inte sina döttrar.


Men i verkligheten? I verkligheten ringer en liten tjej med en röst som skär sig för att hon är rädd för att tillbringa hela helgen hos pappa. Men hon vet att om hon inte åker måste mamman betala en straffavgift. Den är anpassad efter hushållets inkomst och det är meningen att det ska kännas. Hon vet att ifall hon inte åker kan en polisbil komma och hämta henne. Hon vet att ifall hon inte åker kan mamman förlora vårdnaden på grund av “umgängessabotage” eller “samarbetssvårigheter”.


PAS är en teori utan vetenskaplig förankring som i USA använts för att ge incestanklagade och incestdömda pappor vårdnad och umgängesrätt. I Sverige är PAS-förespråkare en av de mest aktiva antifeministiska rörelser vi har. De driver bloggar, bygger opinion, föreläser för socialtjänsten och står som expertvittnen i domstolsförhandlingar.

Pappaliv, Pappa-Barn, Papparättsgruppen (Dads-r-us), Min pappa, Pappamanualen, Föräldra-jouren, Daddys-Sverige, Pelle Billing, Michael Alonzo, med många flera. Ni har missat poängen.


Pappor har ingen rätt till sina barn. Inte mammor heller. De enda som ska ha rättigheter är barnen. Vilka andra våldsutsatta skulle vi tvinga att regelbundet träffa, leva och växa upp med sina förövare?


Det blir fredag. Lördag. Söndag. Jag tänker på henne hela helgen.

 


 

så fantastiskt väformulerat och bra skrivet. mer my!


på andra sidan stan

när jag somnar står en ängel vid min dörr, precis som förr. och gör att allting ordnar sig, och det blir tryggheten för mig.  fast den där ängeln finns nog inte, lasse w. det är fint skrivet, men det stämmer inte. möjligtvis kan du lyssna på en lugnande låt om något du blir trygg av att höra. själv somnade jag nästan när en man på tunnelbanan började sjunga denna:

 
fast sen fattade jag att jag inte är 6 år längre, för en individ på 5 år lade en lapp på mitt knä med texten
"jag har inget hem, och min familj har inga pengar. snälla dela med dig av det du har".
stora bruna ögon och ett ledset anskte. öron som stod rakt ut från det stripiga håret. en liten näsa och små händer, fem små fingrar fulla med skit.
 
åh. jävla världen. jävla samhälle. jävla människor. jävla makt. jävla politik. jävla klass- och manssamhälle. jävla klasskilnader. jävla I-land. jävla livet och samvetet. jävla utsläpp och föroreningar. jävla nazistparti. jävla missförstånd och trubbel. jävla tid. jävla år. jävla jävla kropp. jävla ord som sitter fast och jävla tårar som kommer fram istället för ord. jävla beundran som förblindar. jävla dåliga självkänsla. jävla kväll. jävla ont. jävla text. jävla låt. jävla kapital. jävla ideal. jävla svartsjuka. jävla avund. jävla fan. jävla tro. jävla idé. jävla religion. jävla underhåll. jävla kille med gitarr. jävla tinnitus. jävla missbruk. jävla lag. jävla fobi. jävla homofobi. jävla rädsla. jävla lathet. jävla hemlöshet. jävla återvändsgränd.
 
men jag kan göra något åt återvändsgränden, det håller jag på med. och tanken var egentligen inte att blada in känslor i "jävla-klustret". men dom är ju där. 
 
 
 
 
 
"När solen går ner applåderar människorna. De samlas för att se solnedgången med sina nära och tackar solen för dagens ljus." det kanske låter väl religöst och mumbojumbo, men jag tycker det känns. känns fint. tack för denna dagen, moder jord. 
tänk om vi kunde se vad trängselskatten försöker göra när vi ser solen gå ner. snart kan vi inte se solen gå ner längre.
 
 
+1) det var så varmt idag att det inte gick att gå i converse på La Rambla.
det blev varmt igenom skorna från asfalten.
gick där ändå. 
+2 )och spöade två gubbar i conga. stort. jag-35/g1-120/g2-73.
+3) jag är bra.
 
Princess of China - Coldplay, Rihanna

Du hör inte.

du hör inte. du försöker inte höra, och jag ser att du inte hör. jag är inget djur. du får komma till mig om du vill något, och inte vifta omkring mig. jo, jag tappar intresset och grubblar när jag inte förstår. för jag förstår inte vad du pratar om. när du pratar med andra är du med mig en stund, sen tappar du mig och jag struntar i dig.

det är inte dig det handlar om. det är honom.

Kunde

kan inte ens tänka. pga allt.
det blir bra. allt blir bra. jag gör vad jag kan.

Bubblar omkring

JAG VILL SPELA MUSIK I MVD OCH I GBGBG!! SKITMYCKET!

desperat efter musikalisk sammankomst såsom rep.
ska styra upp. ska spela bas och kanske sjunga. SÅ då var det bestämt.

3 +
+1) det var kul på giget igår. inspirerande och jag fattar varför finn gör det han gör.
+2) det är varmt och jag har fått färg samt långt solblekt hår.
+3) känslorna går att komma överens med mer och mer. inte som att jag har koll på nåt, men jag kan resonera mer. är liksom på väg någonstans.

jag är bra.

Mitt i natten

Så stark på dagen men så liten mitt i natten. Så kommer gråten mitt i skratten.
Drömmer om oss nu.




Egentligen vill jag bara skriva där någon kan se att jag känt nåt och faktiskt skrivit ner det. Spelar ingen roll att ingen förstår, men jag skrev nåt i alla fall.


DANSA DÅ!?

Kan ej låta bli.
för roligt.
 

Militären köpte lokalen 1976, och verkade där som diktaturens påmanare tillsammans med tortyrbödlar till 1978. 2012 blev jag omhändertagen av vackra snälla kvinnor pga mensvärk och värme.

Vi var på museum idag, i ett område 40 min från Corrientes. Svimmade nästan och blev omhändertagen av generösa museeägare. Inspirerande människor med hjärtat på rätt ställe.
hjärtat på rätt ställe.
hjärtat på rätt ställe.
hjärtat på rätt ställe.
hjärtat på ett ställe.
ett hjärta på rätt ställe.
ett hjärta på rätt ställe.
ett hjärta på rätt ställe.
 
 

Drömde om dig.

Jag drömde att du fortfarande jobbade som lärare och du jobbade på en skola med lokaler som en katedral och inredning som ett slott. Du och Tokiga höll musiklektioner för barnen, fast det var mer som ett popkollo och barnen var så himla glada i er. Barnen hade lektioner i Magi, Svenska, Ryska och Gång överiga dagar, en lång lektion per dag helt enkelt. Just denna dagen var Tokigas fölsis så barnen och du hade styrt upp en överraskning, barnen spelade för henne. Hon verkade glad. Du också. 

Jag tyckte det var fint att se hur kul barnen hade med er och hur mycket de utvecklades. Vaknade och kände mig glad. Sen kom mensvärken. Tog en tablett, somnade om. Vaknade igen. Facebookade och kom över "A cow photobombing a horse stucked in a fence", som nog blir dagens uppmuntrare om något skulle gå helt fel. 

 
Nu ska vi till ett stort shopingcenter.
 
The Tough Alliance - Lookning for gold.

Vad tycker du?

När en kvinna lärt sig läsa och skriva delger hon sin omgivning. När en man lärt sig läsa och skriva berättar han att han har lärt sig läsa och skriva för sin omgivning.

Hört det några gånger och undrar om det inte kan stämma i väldigt många fall.

Måste vara på den säkra sidan, jag räknar mig lugn.

ska alldeles strax gå, men ska först räkna till tio.
en. två. tre. fyra. fem. sex. sju. åtta. nio. tio. 
har räknat till tio många gånger och kommer nog göra det många gånger till. 
ska snart gå, alldeles snart.
tio mississipi. nio mississipi. åtta mississipi. sju mississipi. sex mississipi. fem mississipi. fyra mississipi. tre mississipi. två mississipi. en mississipi. lugn. 


 

RSS 2.0