ass-to-mouth-mardrömmen.

drömde min värsta, mest filmiska mardröm EVER. på fullaste allvar kan det vara min värsta. drömmer jag det inatt igen kommer jag förmodligen bli psykiskt störd. försökte att analysera den när jag vaknade och kom fram till ett gäng grejer som jag faktiskt tagit tag i idag, så jag har annan inställning när jag går och lägger mig. fyinifanhelvetesjävlafan. ska, ödmjuk och delgivande som jag är, dela med mig av denna FANTASTISKA mardröm som aldrig kommer släppa (känns det som).
 

Allt började med att jag såg en lokal där människor hängde i krokar, som kreatur som slaktats och ska styckas. Det såg ut som klädhängare med olika plagg som skulle fraktas till olika avdelningar för att göra någon slags förklaring på hur de hängde. Det var en stor mörk lokal med högt i tak och lite lite dagsljusinsläpp från fönster som satt högt upp på väggarna. Alla lik var magra och benen kunde urskiljas lika tydligt som konturerna på kroppen. Alla lik hade som "stygnsår" på läggarna (de hade blivit fastsydda med munnen mot nåt). Ett av liken hängde med ryggen mot mig och blicken fastnade på rumpan på liket, där en underläpp satt kvar, fastsydd och trådbitar som tillsammans utgjorde formen av en mun, som varit fastsydd mot likets anal. Människorna som jobbade där dolde sina ansikten med sjalar för att slippa lukten och deras ögonhålor var djupa och samtliga gick med kuvad rygg och slitna kläder. Jag grät. Detta var det vidrigaste.
 
Nästa stund åkte i en bil som stått på gatan hemma hos en av mina föräldrar. Vi åkte i en allé som utgjordes av bokar som ringade in en liten damm. Vi, E, Didz och jag puttrade runt i den innan de skulle på turné och vi hade nåt slags gräl som spårade ur helt totalt. Jag kastade mig ur bilen för jag skulle köpa glass till oss, och inne i affären såg jag två obehagliga män som stirrade, viskade och pekade på mig. Jag var så förbannad att jag sket i dem och betalade glassen och stack ut från affären för jag hade kommit på hur jag skulle formulera nästa spydiga kommentar i grälet. Men bilen var borta. Där stod jag med tre smältande glassar i en sjuk värme och fattade ingenting. Så blev jag rädd. Jag rös och frös för jag kom på männen i affären. Vände mig om i ett steg och blev med en gång intryckt i en svart bil med tonade rutor. Jag skrek. Jag skrek och skrek och skrek och skrek. Jag skrek efter alla jag kände. Plötsligt blev jag tyst. Där satt jag i bilen, tyst, mes två män som jag med enkel mattematik insåg att de skulle föra mig till den hemska lokalen och till slut skulle jag bli som liken. Skulle bli ett av liken. Och ingen skulle veta vart jag var. Ingen skulle kunna komma och hämta mig eller rädda mig. Jag skulle inte få någon begravning. Jag skulle inte få göra allt det där roliga. Skulle inte kunna skrika mer. 
Mina läppar skulle bli fastsydda mot en annan människas anal och där skulle vi förbli tills vi en efter en dog. 
 
Jag grät inte när jag vaknade, men jag höll på att kräkas och var tvungen att gå upp och läsa i en ordbok för att se något som inte hade med drömmen att göra. Första ordet jag läser är "Muerto".
Lyckat.




har repat idag, det regnade så in i helvete och det var skönt att få spela av sig. vi pratade också mycket. kom fram till olika saker. testade nya grejer. den som kan kan få komma på gig i montevideo 22/11, det blir jazz och tolkningar av olika poplåtar. 
 
sov gott. jag ser fram emot att komma hem och göra allt kul som väntar, men också att göra klart det jag påböjrat här. 

Kommentarer

press [rec]

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0