mierda.

 
 
 
går något så opersonligt som att hänga på aftonbladet nu på kvällen. internet funkade inte i ungefär en timme, så jag stängde av det i ytterligare en. kollade på solsidan. log. min hjärna är lite som gegga, och mitt hjärta slår åt ungefär tio olika håll, i lika många olika rytmer. 
har på mig den röda klänningen men den klämmer åt om magen. inte för att den är för liten men för att jag har lite ont i magen. 
imorgon gör vi C.P och jag vill så gärna se en häst. har sagt till honom att jag gärna vill rida, men om hästarna där ser ut som de gör i montevideo vägrar jag. kanske att jag hänger med sjölejonen istället.
 
 
 
när jag lyssnar på musik, just lyssnar igenom och lyssnar intensivt på varje slag, ton, melodi, stämma, utslag, pump så känns det lätt att finnas. jag känner mig lite lätt. det är när låten tar slut som jag börjar på nytt med hjärtslagen och hjärngeggan. det går llite framåt, och jag skriver mycket. ritar knappt. säger att jag ritar ganska mycket, men har gjort ungefär en teckning av ett streck denna resan. jag saknar musiken och mina vänner, trodde att jag skulle kunna ha tag i ett instrument, men det enda instrument jag har nu ligger i lådan med de blå skorna. jag vräker också ur mig känslor utan versaler på internet där alla kan se, det känns lite skönt för jag vet att någon läser men också misslyckat. är verkligen inte såhär deppig som jag skriver, utan ganska positiv och låter mig inspireras av omgivningen. det som inspirerar skriver jag om. den där teckningen blev ur något som inspirerade mig. som var bra. sen stirrar jag mig också blind på maktspelen och hur kvinnorna fogats till något sjukt. lägger mitt fokus där när jag kan. vissa ser det, men de flesta njuter av att det finns en rytm, som de själva ens inte vet att den finns eller att de lever i den. det är inte omodernt, hos gemeneman, men fullkommligt vanvettigt. precis som vanligt. de där killarna på stranden som först spanade in och sen inte kunde sluta skratta pga min orakade kropp gjorde mig först osäker och sen förbannad. sen rädd och sen blev det en mardröm. dagen efter var jag starkare och hade bara linne och shorts. samma sak på la feria där ett ungt par inte kunde sluta peka och skratta åt mina ben. vill förklara, men det vore dels som att försöka lära jimmie åkesson kinesiska och dels som att bjuda på en ny fördom bakom språkbarriären. skulle vilja visa mina vänner att jag var på en fantastisk spelning igår, och visa hur det kändes att vara där och se den gamle mannen spela de där låtarna sex år senare inför en publik som var där och inte förväntade sig något annat än att se just det de såg. och höra det de hörde. återigen kräktes jag lite över könsrollerna i lokalen när människor började prata, men de (som jag antar var) trummisar som trummade med hej vilt var av samma kön som jag. jag ville prata med dem men kom aldirg till den punkten. en försökte kommunicera om nåt, som om jag visste vem basgubben var, och jag försökte fråga om hon pratade engelska men fick ett nej och ett leende innan hon vände sig bort. vill visa hur vackert det kan vara när solen skiner genom träden omkring 20.15 här i området. hur magiska dimensionerna blir i det ljuset. 
ska sova.

Kommentarer

press [rec]

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0